Differences

This shows you the differences between two versions of the page.

--- encyklopedi:c64 [2023/08/30 17:17] – mer inledning bjarni
+++ encyklopedi:c64 [2023/08/31 00:26] (current) – SID bjarni
@@ Line 32: / Line 32: @@
 C64 hade 64Kbyte primärminne. Detta var en stor kapacitet för en persondator vid tiden; IBM PC, som kommit ut året innan, hade i grundutförande 16Kbyte minne för nästan tredubbla priset, eller 64Kbyte i en utökad variant. ZX Spectrum, en annan populär samtida persondator, kunde fås med antingen 16K eller 48K minne. Förutom RAM har Commodore 64 också 20Kbyte ROM för operativsystem, BASIC-tolk och typsnitt. Eftersom 6502-processorn bara kan adressera 64Kbyte minne måste man alltså växla ut ROMmet (och även I/O:n) för att komma åt allt RAM.
+====Anslutningar====
+{{ .:c64-anslutningar.jpeg?300|Anslutningar på Commodore 64}}
+& 2: Joystick-portar\\
+: Anslutning för nätdel\\
+: Expansionsport (ROM-kassetter, RAM-expansion, med mera)\\
+: RF-utgång för TV\\
+: A/V-utgång för monitor\\
+: IEC-serieport (diskettstation, skrivare, med mera)\\
+: Kassettbandspelarport\\
+: User port (fritt programmerbart gränssnitt)
+====Ljud====
+{{ .:c64-sid-diagram.jpeg?300|Diagram av ljudchippet 6581 SID}}
+Commodore 64 är särskild känd för sin avancerade ljudkrets, som var långt före allting annat som fanns tillgängligt på persondator- och TV-spelsplattformar vid tiden. Apple II har t.ex. en flip-flop kopplad till en högtalare, som kan fås att klicka. Toner skapas genom vältajmad programkod som klickar med rätt frekvens. ZX Spectrum har en snarlik lösning. PC har en tongenerator som kan spela en fyrkantsvåg vid valfri frekvens. Ingen av dem har någon kontroll över volym, något stöd för flera toner samtidigt, eller olika klangfärger. Atari 2600 har två tongeneratorer men registren som anger tonhöjden är bara 5 bitar, vilket gör musik omöjlig. Sega Master System, som kom ut tre år efter Commodore 64, har tre tongenratorer med 10-bitars tonhöjdsregister.
+Commodore 64:s ljudchip 6581, eller SID --- Sound Interface Device --- har tre oberoende tongeneratorer, var och en med ett 16-bitars register för tonhöjd, fyra olika vågformer (puls, triangel, sågtand, brus) för olika klangfärger, ADSR-envelope för svällning och avklingning av volymen, variabel pulsbredd, plus oscillatorsynkronisering och ringmodulering parvis mellan tongeneratorerna. Därtill har chippet ett gemensamt analogt multimodefilter (lågpass, högpass, bandpass och notch) med variabel cutoff och resonans.
+Det avancerade ljudchippet gav stor frihet för spelmakare att vara kreativa med musikskapandet i sina spel, och ett antal musiker gjorde sig kända för sin C64-musik. Som exempel på deras alster kan nämnas [[https://www.youtube.com/watch?v=1OjPpVrc3gM|Last Ninja av Ben Daglish]], [[https://www.youtube.com/watch?v=Sh_4NQDWv_Q|Nemesis the Warlock av Rob Hubbard]], och [[https://www.youtube.com/watch?v=9JScqpJ3XWw|Parallax av Martin Galway]].
 =====BASIC=====
+{{ .:c64-startbild.jpeg?300|Skärmen efter att datorn har slagits på}}
 I likhet med många andra persondatorer från 1970- och 80-talet startar Commodore 64 automatiskt en inbyggd tolk för programmeringsspråket BASIC när strömmen slås på. Man möts direkt av en READY-prompt och kan skriva in program eller kommandon.
-BASIC-dialekten är en minimalistisk version av Microsoft BASIC, med många begränsningar: variabelnamn är max två tecken, IF kan inte följas av ELSE, det finns i likhet med många BASIC-varianter ingen form av lokala variabler, och inga labels (istället måste varje rad i programmet inledas med ett radnummer, som sedan hoppas till med GOTO). Den är också väldigt långsam, och har inget som helst stöd för vare sig grafik eller ljud.
+BASIC-dialekten är en minimalistisk version av Microsoft BASIC, med många begränsningar: variabelnamn är max två tecken, IF kan inte följas av ELSE, det finns i likhet med många BASIC-varianter ingen form av lokala variabler, och inga labels (istället måste varje rad i programmet inledas med ett radnummer, som sedan hoppas till med GOTO). Den är också väldigt långsam, och har inget som helst stöd för vare sig grafik eller ljud, trots att datorn har goda möjligheter för båda. BASIC-versionen heter Commodore BASIC v2, och är en variant av Microsoft BASIC. Samma version användes tidigare av Commodore på tidiga PET-modeller, men man hade sedan gått vidare till en mer utökad version, Commodore BASIC v4. På C64 gick man tillbaka till v2 igen, av oklar anledning men troligtvis på grund av tidsbristen under utvecklingen av datorn, som gick extremt fort --- i princip december 1981, beslutet att utveckla datorn fattat i slutet av november och de första demoexemplaren redo för Consumer Electronics Show-mässan första helgen i januari.
 Den har dock stöd för att öppna och operera på många olika enheter som filer: filer på kassett eller diskett, tangentbordet, skärmen, skrivare, modem, osv. Tack vare ett generaliserat kommandosystem inbyggt i ROM fungerar detta stöd för externa enheter som inte fanns när C64 introducerades, som t.ex. diskettstationer.