ZX Spectrum är en 8-bitars persondator som släpptes 1982 av det brittiska teknikföretaget Sinclair Research. Modellen var en avsevärt förbättrad uppföljare till Sinclairs tidigare minimalistiska succedatorer ZX80 och ZX81, och blev Storbritanniens bäst säljande persondator. Den kraftigt kostreducerade datorn är helt inbyggd i ett mycket litet tangentbord med gummitangenter och ansluts till en TV-apparat för bild. Lagring sker på en vanlig kassettbandspelare som tillhandahålls av användaren. Expansionsmöjligheter såväl som inbyggd funktionalitet är mycket begränsade, men priset på 125 pund vid introduktionen gjorde ZX Spectrum till en mycket stark konkurrent till bland annat Commodore 64. ZX Spectrum kom ut i två varianter, med 16Kbyte respektive 48Kbyte minne, och gav sedan upphov till en hel serie uppföljarmodeller, som från 1986 tillverkades av Amstrad, som köpt Sinclairs datortillverkning.

Datorn är mycket liten, som synes i bilden intill. Tangentbordet är också mycket litet, och har tengenter av gummi som inte är särskilt praktiska att skriva på. För att underlätta för användaren har BASIC-tolken ett ovanligt sätt att mata in programkod, där tangenterna skriver hela BASIC-nyckelord istället för enskilda bokstäver. Varje tangent är märkt med flera olika funktioner, som fås i olika situationer, och som kan växlas emellan med olika skifttangenter. Detta minskar antalet tangenttryckningar som krävs för att skriva ett program, men är förvirrande för den som inte är van.

Kretskortet är mycket enkelt, med få komponenter. I bilden till höger är de flesta av chippen minne; detta är en modell med 48Kbyte RAM. I övrigt finns en Z80-processor, ett ROM, samt en specialtillverkad grindarray, s.k. ULA, som implementerar all den övriga funktionaliteten: bild, kassettgränssnitt, tangentbord, samt det ljud som finns.

Datorns baksida har ett mycket begränsat antal anslutningsmöjligheter. Det finns en anslutning för en 9V nätdel (men ingen strömbrytare för att slå av datorn); en kontakt för bussexpansion för t.ex. ROM-cartridges, RAM-expansion, och olika I/O-expansioner; två 3,5mm ljudjack för att ansluta kassettbandspelare (in- respektive ut, för hörlurs- och mikrofonkontakterna på bandspelaren); samt en TV-utgång.

Det finns ingen möjlighet till anslutning av skärm annat än TV, vilket begränsar bildkvaliteten. Ljud kommer heller inte genom TV:n, utan från en liten högtalare inuti tangentbordet. Detta gör inte så mycket eftersom ljudmöjligheterna inte sträcker sig bortom en flip-flop som kan slås på och av för att göra klickljud, med vilka ett vältajmat program i bästa fall kan spela en ton.

Anslutning av joysticks för spel kräver en expansion som ansluts till bussexpansionsporten, liksom i stort sett all annan kringutrustning. Flera varianter av joystickgränssnitt fanns, som inte var kompatibla.