Macintosh Plus är den tredje Macintosh-modellen, introducerad den 16 januari 1986 och i produktion till 15 oktober 1990. Den var en vidareutveckling av föregångarna 128K och 512K och hade precis som dem den karaktäristiska “kompakt-mac”-formen med datorkomponenter och skärm (9 tum) i en och samma låda av liten storlek. Macintosh Plus hade 1 MB RAM-minne som standard och 3,5-tums 800kB diskettenhet. Det var den första macen med SCSI-buss som möjliggjorde anslutning av hårddisk, skrivare, tape-enhet, cd-rom och annan populär kringutrustning (SCSI kom att bli standard på Macintosh fram till iMac-serien 1998). Ursprungligen hade Macintosh Plus-modellen en låda med samma beige färg som föregångarna − benämnd Pantone 453 − men 1987 ändrades den till den mera ljusgrå färgen, kallad “Platinum”, som också användes på modeller som SE och Classic.

Macintosh Plus var den första Mac-datorn med RAM-minne i form av utbytbara SIMM-moduler. De fyra fabriksmonterade 256kB-enheterna kunde bytas ut mot fyra på 1MB för en total minnesstorlek på 4MB.

ROM-minnet på Mac Plus var 128 kB och innehöll mjukvara för SCSI, den nya 800k-diskettstandarden, samt Apples nya och långlivade filsystemsstandard HFS (Hierarchical File System) som framför allt möjliggjorde snabbare och mera strukturerad lagring på hårddiskar. Någon plats för intern hårddisk fanns dock inte; ville man använda en hårddisk behövde man koppla in en extern sådan via SCSI-porten.

Diskettenheten kunde läsa och skriva 3,5-tumsdisketter på 800kB, där båda sidorna kunde läsas/skrivas samtidigt (“double sided”). Enheten hade bland annat variabel rotationshastighet, vilket höjde lagringskapaciteten men var inkompatibel med andra datortillverkares standarder (exempelvis den hos IBM/PC på 720kB).

Macintosh Plus var den sista Macintosh-datorn med RJ11-kontakt för tangentbordsanlutning och DE9 för musen; hädanefter var det ADB-kontakter.

Skärmen på 9 tum kunde visa 512×342 pixlar monokromt i en upplösning på 72 pixlar per tum, precis som tidigare Macintosh-modeller. Tangentbordet inkluderade nu en nummerdel och piltangenter. Musen hade en knapp såsom andra Mac-datorer. Kabinettet saknade fläkt vilket förstås gjorde datorn tystgående, men bidrog också till problem orsakade av överhettning.

Macintosh Plus kunde köra Mac OS-versionerna System 3 till 7, upp till 7.5.5, släppt 1996.

Precis som med Macintosh i allmänhet var Mac Plus framför allt en populär dator för desktop publishing och olika kontorsapplikationer. Modellen såldes ihop med programmen MacPaint och MacWrite och från 1987 även Multifinder (tillägg för multitasking) och Hypercard (applikation för “hypermedia”, en sorts föregångare till www). Populär mjukvara som kördes på Mac Plus inkluderade Mac Write, Microsoft Word och Aldus Pagemaker (föregångare till Adobe Indesign). Microsoft Excel och Powerpoint släpptes för Macintosh före någon annan plattform.

Macintosh Plus kom att bli Apples mest långlivade Macintosh-modell, producerad mellan 1986 och 1990 då den huvudsakligen ersattes av Macintosh Classic. Även om det snart kom kraftfullare modeller som SE och II (båda 1987) var Plus en mycket populär “budget-Macintosh”. Det och det faktum att den blev grund för många klassiska Macintosh-funktioner gjorde modellen till en vanlig grundplattform för nya hård- och mjukvaruprodukter.